I arbetslivets verklighet krockar ofta småbarnsförälderns och arbetsgivarens perspektiv. Det är givet att du som arbetsgivare vill att din personal ska vara effektiv under hela arbetsdagen och att frånvaron för vård av sjukt barn ska vara så liten som möjligt. Lika givet är det att den anställde som har barn hela tiden vill se till sitt barns bästa.
Det är två utgångspunkter som inte alltid är lätta att förena. Det finns många faktorer som hindrar förståelsen. För arbetsgivaren kan det vara produktions- och leveranskrav, medvetenhet om att andra får arbeta mer och kanske uppgifter som normalt inte är deras, om en viktig länk i arbetskedjan ”faller ifrån” kan det bli tvunget att kontakta uppdragsgivare för att få respit med leverans etc.
För den anställde finns samvetet över det jag nyss nämnde men också över att inte kunna vara hemma med det sjuka barnet. Väljer man på jobbet före det sjuka barnet känner man sig som en dålig förälder, stannar man hemma är man en dålig medarbetare som sätter arbetskamraterna och chefen i klistret.
Frågan är hur respektive parter ska tänka.
Kortfattat finns det framför allt två åtgärder som glöms bort i det här sammanhanget: planering och öppenhet.
Planeringen
Planering är förstås en viktig sak. Arbetsgivaren och den anställde kan sätta sig ner och titta igenom arbetsuppgifterna. Frågor man kan ställa sig är: Hur ser dagarna ut? Finns det möjlighet att planera så vissa dagar blir mindre känsliga för eventuell frånvaro? Om man har ett jobb som kan utföras på distans, kan man göra något hemifrån? Kan den anställde tillsammans med sin partner där hemma planera så att man bestämmer vilka veckodagar man tar om barnet skulle bli sjukt? Vet arbetsgivaren att den anställde alltid tar vissa veckodagar när barnet är sjukt blir det lättare för alla att organisera.
Det är bara några exempel, men självklart måste frågorna utgå från vilken typ av arbete det gäller.
Några konreta råd om planeringen:
Som arbetsgivare/chef: I den mån det är möjligt kan den anställde ha en flexibel arbetstid medan barnet är sjukt. Om man är borta på dagen kan man kanske jobba på kvällen när man blir avlöst hemma. Hjälp till med lösningar som underlättar för både dig och den anställde. Även om det är känsligt och ställer till problem – förmedla inte skuldkänslor.
Som anställd: Be om råd av chefen eller arbetsgivaren. Hur tycker ni jag/vi kan lösa det här på bästa sätt? Var öppen för förslag och tankegångar. Redogör för hur ni tänker hemma om kring detta.. Erbjud gärna en idé om lösning som ni kan diskutera utifrån. ”Jag kan komma in en stund på kvällen när jag blir avlöst.” Eller: ”Jag kan kanske jobba några timmar på lördag förmiddag.”
Öppenhet
Här handlar det om tvåvägskommunikation och förståelse från såväl arbetsgivar- och chefshåll som från den anställde och – inte att förglömma – andra medarbetare på arbetsplatsen. I grund och botten handlar det om att skapa en tillåtande atmosfär. En anställd som tyngs av dåligt samvete åt olika håll är en sämre medarbetare än den som möts av förståelse. För medarbetare handlar det förstås också om att vara tydlig med sin situation och hjälpa till att hitta vägar för att lösa jobbrelaterade problem som kan uppstå.
Några konkreta råd om öppenhet/bra atmosfär:
Som arbetsgivare/chef: Ta vara på chanserna att diskutera medarbetarnas tillvaro. Frågor om barnen är kanon. Intressera dig för vilka delar av vardagspusslet som kan vara svårt att lägga för medarbetarna. Lyssna på svaren. Erbjud den anställde samtal om upplägg av föräldraledighet eller vård av sjukt barn. Fråga gärna också övrig personal om hur de ser på saken. Precis som de flesta andra sammanhang är delaktighet viktig.
Som anställd: Berätta! Om du har oturen att ha ett barn som ofta är sjukt är det viktigt att du redogör för situationen för såväl din chef som dina medarbetare. Om det är möjligt kan du också försöka ge alternativa lösningar på din arbetsinsats. Till exempel att du kan jobba en stund på eftermiddagen eller under helgen. Det viktiga är att du visar att du inte vill lämna de andra i sticket.
Vill du boka en föreläsning om det här. Klicka här.
Den här artikeln har tidigare varit publicerad på Nils Petterssons blogg.
Läs även andra bloggares åsikter om föräldraskap, vardagspusslet, livspusslet, jämställdhet i sverige, förldraskap och arbetsliv
