Är du jämställd? Förmodligen. Är jag jämställd? Jag vet inte, inte med säkerhet. Jag är nog inte jämställd helt och hållet, inte varje dag. Även om jag jobbar på saken. Men jag försöker. Problemet är att jämställdheten är lätt att mäta i vissa sammanhang, men attityder och beteenden är svårare att rå på – i varje fall om de gäller en själv.
Därför kan det vara på sin plats att pröva några attityder och beteenden för att se om de är jämställda eller inte.
Här är några exempel:
Jag leder en pappagrupp. Ämnet är föräldraledighet. En kille i gruppen berättar att han ska vara ledig ovanligt lång tid och att han till och med är beredd att förlora jobbet för att kunna vara det.
Jag svarar: “Det tycker jag är bra tänkt. Det är bra att du ska vara föräldraledig.”
Bet jag mig i tungan eller tyckte jag verkligen att han var duktig? Skulle jag ha svarat att det var bra om en kvinna sagt samma sak? Eller skulle jag ha tagit det för givet?
En förälder berättar följande för sin partner efter ett besök med sitt barn på BVC:
“Det var jättebra. BVC-sköterskan var trevlig och hjälpsam. Hon hjälpte mig både att klä av och klä på lillen när vi skulle väga.”
Var det mamman eller pappan som var med barnet?
Barnets pappa och mamma följer med på bvc-besöket. När de stiger in i mottagningsrummet säger BVC-sköterskan:
“Vad roligt att du kommer med också.”
Till vilken av föräldrarna riktade hon kommentaren?
En sportreporter frågar den nyblivne föräldern och tillika framgångsrika fotbollsspelaren om det är svårt att kombinera fotbollen med föräldraskapet.
Var det Zlatan som fick den frågan?
Du har svaret? Vilka fler påståenden och frågor ställer vi utan att tänka närmare på vad de egentligen innebär?
