Igår var det några som delade en artikel på Facebook som handlar om Annica Dahlströms syn på mäns roll som pappor för spädbarn. Det är en artikel från 2007, men ändå. Annica Dahlström är i alla fall professor i histologi och neurobiologi vid Sahlgrenska akademien, Göteborgs universitet. Hennes syn på män är att de är direkt olämpliga som fäder när barnen är små.
Det är en i många stycken helt hårresande läsning. För att inte säga osannolik. Här är bara ett exempel när reportern Björn Solfors ställer en fråga:
Du antyder i boken att män ofta skadar sina barn fysiskt. Hur då?
– De förstår inte hur sköra barn är. De rycker axlarna ur led. De låter barnens tunga huvud hänga och slänga så att de får skador på blodkärlen i hjärnan. Och så har män ofta ett betydligt mindre tålamod med dregel och bajsblöjor. Pappor vill kanske att barn ska lyda och förstår inte att barnen inte begriper tillsägelser. Därför är det många småbarn som också får smisk av sina fäder.
Det är ändå bara ett exempel.
Man kan välja många sätt att ta emot ett sånt här budskap. Argumentera, gå i polemik, bli deprimerad eller uppgiven. Här på Lärcentra vill vi ju vara professionella och borde väl starta en debatt.
Men hela tankesättet är förlegat och illa underbyggt. Dahlström som ju trots allt är professor och därmed borde ha en vetenskaplig grund för sitt påstående, kan ju inte ens redovisa till någon som helst forskning och hänvisar istället till bestämda uppfattningar hos barnkirurger och läkare.
Därför måste vi nog välja gapskrattet som metod att bemöta sådan tokigheter. Eller för att uttrycka det lite mer seriöst: Vi tror inte på Annica Dahlströms idéer.
